Nu måste jag berätta..
Kanske jag behöver skriva av mig lite..
Det var tanken att jag skulle försöka förklara lite min situation och hur jag mått den senaste tiden, det har varit mycket, jag är sliten och trött.. Vi har haft våra upp och ner i förhållandet, men vi går alltid starkare ur allt.. Nu behöver jag inte skriva mer, inte förklara allt, livet går vidare. Jag kan bita ihop, jag har fått nya perspektiv..
Jag var ensam hemma, med Maja. Svärfar jobbade i verkstan hela dan, vi var till Cloetta och åt som vanligt när han är här, allt bra, inga irritationer =) Jag fixade varma mackor till kvällen, svärfar åt som aldrig förr.. Maja behövde välling, dags att sova..
Då får han ett anfall, svärfar.. han krampar, jag får ingen kontakt, han andas fort, hela kroppen skakar.
Jag blir så rädd, jag är så ensam. Maja blir lite rädd och gråter..
Jag gör vad jag måste, jag ringer efter ambulans. Det har ju hänt förut, han har epilepsi men det var länge sen nu och jag vet ju inte hur han mår eller hur det ska gå, typiskt att K jobbar!
Han får fler anfall när ambulanspersonalen kommer men då är ju allt under kontroll, de tar honom med sig, inte lätt ner för trapporna, jag lägger Maja, såå ont i magen, nu kommer den stora pusten, sucken.. och sakta sakta avslappningen och gråten.. Det är ju skit att det måste hända igen, och jag vet ju att han inte vill till sjukhus. Stackars.. allt verkade ju bättre..
Då, då kan man glömma sina egna bekymmer.. vi har det ju så bra, på tok för mycket jobb, men vi är friska. Då får man inte vara på dåligt humör.
Nu mår svärfar bättre, trött men får komma hem i morgon, allt blir bra.
Nu var det här bara epilepsi.. det finns mycket värre händelser och sjukdomar. Fast jag var ju rädd för en ny stroke.. man vet ju aldrig, därför fick jag be om hjälp.
Så. Nu ska jag ta nya tag, ta vara på livet och allt som är bra. Njuta av det som finns, en underbar unge och en Underbar blivande man.. den bästa familjen =) Kan inte önska mer. Ska bara komma ihåg att uppskatta det..
=)
=)
Det var tanken att jag skulle försöka förklara lite min situation och hur jag mått den senaste tiden, det har varit mycket, jag är sliten och trött.. Vi har haft våra upp och ner i förhållandet, men vi går alltid starkare ur allt.. Nu behöver jag inte skriva mer, inte förklara allt, livet går vidare. Jag kan bita ihop, jag har fått nya perspektiv..
Jag var ensam hemma, med Maja. Svärfar jobbade i verkstan hela dan, vi var till Cloetta och åt som vanligt när han är här, allt bra, inga irritationer =) Jag fixade varma mackor till kvällen, svärfar åt som aldrig förr.. Maja behövde välling, dags att sova..
Då får han ett anfall, svärfar.. han krampar, jag får ingen kontakt, han andas fort, hela kroppen skakar.
Jag blir så rädd, jag är så ensam. Maja blir lite rädd och gråter..
Jag gör vad jag måste, jag ringer efter ambulans. Det har ju hänt förut, han har epilepsi men det var länge sen nu och jag vet ju inte hur han mår eller hur det ska gå, typiskt att K jobbar!
Han får fler anfall när ambulanspersonalen kommer men då är ju allt under kontroll, de tar honom med sig, inte lätt ner för trapporna, jag lägger Maja, såå ont i magen, nu kommer den stora pusten, sucken.. och sakta sakta avslappningen och gråten.. Det är ju skit att det måste hända igen, och jag vet ju att han inte vill till sjukhus. Stackars.. allt verkade ju bättre..
Då, då kan man glömma sina egna bekymmer.. vi har det ju så bra, på tok för mycket jobb, men vi är friska. Då får man inte vara på dåligt humör.
Nu mår svärfar bättre, trött men får komma hem i morgon, allt blir bra.
Nu var det här bara epilepsi.. det finns mycket värre händelser och sjukdomar. Fast jag var ju rädd för en ny stroke.. man vet ju aldrig, därför fick jag be om hjälp.
Så. Nu ska jag ta nya tag, ta vara på livet och allt som är bra. Njuta av det som finns, en underbar unge och en Underbar blivande man.. den bästa familjen =) Kan inte önska mer. Ska bara komma ihåg att uppskatta det..
=)
=)
Kommentarer
Trackback
